Jag har pratat om det här förut,

och jag kommer att göra det igen.

Det gäller det här med kvinnor som inte är supermodeller, som klär av sig, som delar med sig.

Den senaste i raden är en tjej som heter Noome, vars video tokhyllas på Facebook (Ja, det är ett par veckor sedan, jag är lite efter). Ni har säkert sett den. Annars, kolla här.

Jo, alltså. Nomme har lagt ut en 4,5 minuter lång video där hon pratar om sin kropp och om hur stolt hon är över den, trots att den inte är perfekt. Den här videon har delats och hyllats enormt, med kommentarer som: “Ett föredömme!” och “Så modigt!”. Många säger att de är lättade över att se att det finns “normala kvinnor” som är stolta.
Jag undrar lite, de som blir hysteriskt glada över att se en ”riktig tjej”, har de aldrig varit ute bland folk? Har de inga egna ”normala” vänner, eller ungås de bara med anorektiker? När jag ser Noome i underkläder så tänker jag; sådär ser väl de flesta ut, give or take några kilo. Inget konstigt, inget WOW!

Så här säger Noome i sin video: ”Varför ska vi behöva hålla på och påpeka folks utseenden? Varför inte bara hålla käften och låta folk se ut som de gör?” MEN JAAA! Precis. Varför gör du då en video där du går igenom din kropp från topp till tå?
Det låter bland annat så här: ”Jag har massa celuliter, jag har riktigt stora lår…” Hon tar till och med upp saker som man aldrig skulle ha tänkt på om hon inte nämnt det, som att huden hänger lite över knät. Hon avslutar med att meddela att hon, trots alla “brister”, inte tänker skämmas för sin kropp, att hon i sommar ska gå runt i shorts och kjol. Det tycker jag är suveränt. Klart man ska ha bara ben när det är varmt, oavsett storlek. Men varför, VARFÖR måste det föregås av en offentlig genomgång av hennes, enligt henne själv, fullständigt felaktiga kropp? Är det verkligen bara jag som tycker att detta är knäppt?

Snälla, tyck nu inte att jag är en dålig medsyster eller något annat trams. Jag är feminist, jag tycker att tjejer ska vara stolta och inte banta och jag tycker Noome är asfin. Det är bara det att jag är så dödens trött på ”Jag är tjock, men jag trivs ändå, så nu klär jag av mig naken för att bevisa det”.

Kan vi inte bara:
1. Vara som vi är.
2. Ge fan i massa konstiga dieter och vara hälsosamma.
3. Inse att supermodeller är en väldigt sällsynt art.
4. Vara stolta över våra kroppar utan att klä av oss och tala om det för alla.
5. Inte heller skämmas över våra komlex. Dvs, man FÅR säga: ”Jag vill bli smal”.*

Snälla, kan ni inte bara hålla med nu och göra som jag säger?

Och till sist; jag tror att Noome menar väl med sin video, men i min mening är den i bästa fall helt meningslös.

* Inte till sina barn.

Att göra nytta

I Expressen den 1 juni säger Sofia Hellqvist så här:

”I min nya roll som prinsessa ser jag möjligheter att fokusera på viktiga frågor i samhället. Sådant som gör nytta, exempelvis har vi i samband med bröllopet startat en stiftelse vars syfte är att stödja barn och ungdomar.”

Fritt tolkat av mig: :
”Som överklassfru måste jag ha något att göra ifall någon frågar. Kungligheter brukar ägna sig åt så kallad välgörenhet, så det tänkte jag att jag också kunde göra. Jag ska vara med på en del jippon och låta mig fotograferas med typ barn som har det svårt. Kanske ska jag ha ett kontor också.”

Nationaldagen

Jag älskar Sverige.
Av många anledningar. Först och främst är jag född här. Jag älskar årstiderna, landskapen, friheten, tryggheten och allt det där självklara. Jag älskar även det lite mindre självklara; den så kallade jantelagen till exempel, den är fantastisk. Jag älskar att man ringer innan man går hem till någon, jag älskar Systembolaget.
Jag äger mycket kärlek till Sverige.

Vad jag däremot inte älskar är den där självgodheten som får människor att säga att de är stolta svenskar. Stolta? Vad finns det för stolthet i att vara född i ett visst land? Tacksam och glad, herregud ja. Men stolt? Och om jag någonsin skulle känna stolthet över allt som är fantastiskt med Sverige, skulle jag samtidigt känna skam över det som är lite mindre fantastiskt. Vår vapenhandel till exempel, den är skamlig.

Sverigedemokraterna och dess anhängare kallar sig gärna för nationalister och använder vår vackra natur, vår långa historia, vårt kulturarv för att kamouflera sin obehagliga politik. Men SD älskar inte Sverige, de drivs inte av kärlek, utan av hat. Att älska ett land är inte nationalism. Nationalism är inte kärlek. Nationalism är dumhet. Som till exempel när människor drar ut i krig för att försvara ”sitt” land mot ett land de inte vet något om, mot människor de aldrig träffat.

Nationalism gör människor till fiender, alla står mot alla: ”Mitt land är bäst, nej mitt.”
Nationalismen är ofta grunden till, eller ursäkten för, fascism och rasism.

På ren svenska: Nationalism är bara skit. Jag kan inte inte hissa flaggan idag, ty jag har ingen flaggstång. Men ni som har det; våga vara antinationalister; skippa flaggandet. Eller varför inte hissa regnbågsflaggan?

Kram.

Lägg ner

Varför finns fortfarande cirkusar? Jag begriper det inte. Vem frågar jag, VEM vill gå på cirkus?
Djur som gör konster = vidrigt och omoraliskt, samt tråkigt.
Akrobater = Så himla tråkigt, det hjälps inte att de har gått på akrobatskola sedan födseln och är ever so duktiga. Det enda man möjligen kan få ut av det är att fnissa åt synliga kön i glansig spandex.
Clowner = Fruktansvärt obehagliga och TRÅKIGA.
Bröderna Brunett (de heter inte så antar jag, men jag ids inte googla) = OBEHAGLIGA. Visst är de?

Nu har dessutom detta uppdagats (vilken skräll).

Istället för psykofarmaka…

…Landet!
Ute på näset och förbereder mig för födelsedagsmiddag/morsdagsfirande. (Det är jag som fyller år, typ hundra).
Pappa har varit inne i stan på båtmässan, så mamma och jag har haft det lugn och skönt med kaffe och steg för steg.
Mellan två regn drog vi på oss stövlarna och gick till Liljevonvaljekullen och plockade några buketter. På samma kulle gick min gammelfarfar varje mors dag och plockade konvaljer till min gammelfarmor. *Blir rörd*.

DSC_0135Hej mina små konvaljisar. Vad fina ni är. Om jag blir mamma någon gång vill jag få en bukett med er.

Just det, jag hade ju utlovat ett rant. Jag är förvisso väldigt tillfreds just nu, men en sak som gör mig irriterad är klagandet över att det regnar för mycket. Det är ju underbart när det regnar! Dels är det mysigt. Luften blir härlig att andas, det blir väldigt grönt. Dessutom behöver naturen regn (innan midsommar kan det regna hur mycket som helst enligt Bondepraktikan). Alla bara: ”Vart är våååren?” Det verkar som att en del människor tycker att våren och sommaren borde innebära torrt, konstant solsken. Knäppskallar.

DSC_0174En miljoner nyanser av grönt, tack vare regnet.

Oups

Jag fick en sur kommentar om varför man startar en blogg om man inte uppdaterar. Befogad fråga. Det beror dels på att jag typ råkade glömma att jag hade en blogg, dels att jag inte är vän med WordPress samt att jag har varit utomlands ett tag med världens slöaste uppkoppling.
Men nu ska det bli bot och bättring!
Jag återkommer under dagen med lite Elin-rants. Nu måste jag gå och hämta falafelsallad till mig och Malin.

Jag glömmer ibland

att jag har en blogg.
Såg ni partiledardebatten? Jag tittade ganska exakt en minut, sen fick jag en besk smak i munnen. Då stängde jag av ljudet och lutade mig tillbaka. Mycket underhållande att se politikernas minspel. Roigast är helt klart Annie Lööf, Jimmie Åkesson och Stefan Löfven.
Annars är allt bra. Sommargästerna har anlänt till mitt älskade Skaftnäs och jag har massa roliga saker på gång, som jag kommer att tjata om framöver.

DSC_0102
Hej! Vi är söta.

Glad Valborg

Jag gillar Valborg. Det är fint att samlas kring en eld, inte sant?
Med det sagt, vill jag påminna om årets viktigaste dag som infaller i morgon. Trotsa bakfylla och viljan att ligga och slöa och ge er ut och demonstrera. Första maj är inget tramsigt jippo, utan en symbolisk och faktisk viktig dag.
Och just det, tänk på igelkottarna i majbålen! Jag funderade över om jag skulle nämna det, då det känns lite töntigt. Typ på nivå med delfinerna. Det är liksom bara töntar som värnar om igelkottar och delfiner. Men sen hörde jag för mitt inre igelkottarnas dödsskrik och fick dåligt samvete. Så; se till att få ut igelkottarna innan ni tänder på.

Ps. Om det är någon som undrar vilket djur man ska värna om för att vara cool, så kan jag tipsa om huggormen, vargen eller varför inte ekoxen.

Emmerdale i mitt hjärta

Alltså, Hem till gården. Jag följer inte många serier, faktiskt inga. Förutom underbara Hem till gården. Så här gör jag; Jag väntar ett par veckor, sen kollar jag alla avsnitt på raken (det går två om dagen, fem dagar i veckan). Det finns så mycket bra att säga om Hem till gården. Men det bästa, det allra bästa, är att de säger te istället för middag. Alltså. När någon i Hem till gården frågar vad det blir till middag, så säger de inte: ”What’s for dinner?”, utan: ”What’s for tea?” Liksom, HUR GULLIGT ÄR INTE DET? Jag vill också bo i Emmerdale, jobba i den lokala kolafabriken, dricka en PAJNT på den lokala puben och fråga vad det blir för te.
Cain_Dingle
Åh, Cain Dingle! Jag förlåter dig allt du gör. Bara du gör mig.